Människa och så
Verkligheten människa, jag är inte säker på att jag gillar den det minsta. Jag vill på något sätt förändra mina tankar så grenomgripande att jag kan komma till en högre och helst ljusare nivå av medvetande. Mina tankar och min uppfattning av verkligheten ska sväva en högre nivå, man. Det känns som jag ska drunkna i den här världen, jag är inte gjord för den. Från de allra tidigaste stunderna av min barndom har jag burit en känsla av att jag inte hör hit och inte heller någonsin kommer att höra ihop med någon. Nej. Jag skulle vara här alls. Min själ och dess tillhörande personlighet gjort av ett annat material än det brukliga. Jag känner mig som insekt som dragit sig mot mörkret och sedan fastnat på nåt dåligt ställe. Det enda som gör mig glad numer är att Risto min dvärgpudel har fina hundkläder som jag köpte förra veckan.